livmedcancerminkamp.blogg.se

Allt började i slutet av maj i år då jag började få lite ont i magen tog inte det på så stort allvar och trodde att det går över. Efter ett par veckor strax innan jag skulle gå på semester så kom det onda tillbaka igen tänkte då att det bara var mensvärk för det var så det kändes som om det var det. Fortsatte och ta ipren och då försvann det onda igen i ett par veckor tog minst 2-3 ipren dagligen tills det onda försvann igen. Semestern kom och i juli åkte jag iväg till min faster i Finspång i 5 dagar tyckte det var skönt och komma iväg lite. Det blev lite shopping i Norrköping samma dag som jag kom dit när vi kom hem så började det göra ont i magen igen tog 1 ipren och det gick över igen. Dagen innan jag skulle åka hem fick jag ont i magen igen denna gång gjorde det ondare än förrut och jag bestämde mej för att nu måste jag gå till vårdcentralen och kolla upp vad det är så här kan jag inte ha det. Väntade dock med och ringa vårdcentralen då det onda försvann när jag kom hem igen,men i Augusti kom det onda tillbaka igen jag hade precis kommit tillbaka från min semester. Jag ringde vårdcentralen från jobbet dom skulle ringa vid 10-tiden,men dom ringde inte upp då jag ringer igen nu skulle dom ringa vid 17 och det gjorde dom fick en tid hos gynekologen dagen efter. Fick inte tid förrän på eftermiddagen så jag gick och jobba nu var smärtan tillbaka och denna gång hjälpte inte ipren den lindrade bara smärtan. Kom till gynekologen som gjorde en undersökning på mej och den var smärtsam det gjorde så ont så hon kunde knappt genomföra undersökningen. Gynekologen kunde inte avgöra vad det var hon kände så hon skickade mej till gyn på KSS i Skövde jag åkte dit dagen efter. Det gjordes ytterligare en gyn undersökning+ultraljud denna gången gjorde det inte lika ont. Läkaren skrev ut några ultraljudsbilder och sa att han skulle kolla på bilderna med en till läkare han kom tillbaka efter typ 10 minuter och berättade att dom hade hittat en muskelknuta som utgår från den ena äggstocken. Läkaren visste inte om den var elakartad eller inte så jag skulle göra skiktröntgen på måndagen,dom tog några blodprover bla för CA125 som är en tumörmarkör sen åkte jag hem. Väl hemma så var jag i chock jag fattade ingenting alls,men jag trodde fortfarande inte att det var så allvarligt som det faktiskt var.

 

Måndagen den 17 Augusti var det dags för skiktröntgen fick inte äta innan bara dricka klara drycker trots att jag hade ätit en stadig frukost så var jag vrålhungrig när jag satt där i väntrummet dom var givetvis försenade när läkaren väl kom så hade han typ 1 liter kontrastvätska i en flaska som jag skulle dricka upp. Drick kontrastvätskan så hämtar jag dej om 1 och en halvtimme sa han. Va fan tänkte jag men jag drack kontrastvätskan som inte smakade nånting typ tack och lov. Röntgades och fick ännu mer kontrastvätska jag tänkte får dom inga klara bilder nu så är det grovt fel så mkt kontrastvätska som jag har fått i mejp. Läkarna skulle skicka bilderna till Sahlgrenska i Göteborg som specialistläkare skulle titta på jag skulle få svar om ca 1 vecka. Svaren på bilderna fick jag redan efter 4 dagar då läkaren ringde och berättade att det är en ganska stor cysta på min ena äggstock den är lika stor som en grapefrukt ungefär. Han berättade även att dom hade sett förändringar på min lever så jag var tvungen att göra ett ultraljud på levern också. Detta gjordes ganska snabbt dom såg en lite muskelknuta som var ofarlig fick reda på mina blodprover också tumörmarkören CA125 var för högt och det var inte bra och mina blodvärden var för låga också. Det beslutades att jag skulle opereras på Sahlgrenska i september. 

 

Torsdag 3 September innan operationen i gbg så var jag tvungen och operera in urinledare eftersom cystan låg och tryckte mot urinblåsan,vilket var anledningen till att jag kissade så ofta. Jag fick gå till dagkirurgin jag blev sövd med narkos operationen tog 15 min. Fick ligga på uppvaket några timmar hade inte fått äta nåt innan operationen så jag var vrålhungrig när jag vaknade och hade sjukt ont också fick några smärtstillande tabletter som inte hjälpte speciellt mycket och jag mådde illa fick lite fika och det kändes lite bättre då. Gick upp för och gå på toa och kissa herregud vad ont det gjorde kändes som urininfektion gånger 1000 plus att jag kissade blod. Efter ett tag började jag må illa igen och denna gång kräktes jag  fick stanna ytterligare nån timme innan jag fick åka hem pappa som inte fick gå in till mej på uppvaket satt i väntrummet och där fick han sitta i ca 5 timmar innan vi fick åka hem. Tror klockan var vid midnatt när jag var hemma hade sjukt ont men fick med mej smärtstillande hem gick och lade mej i sängen och då kom illamåendet tillbaka jag kräktes igen.  

 

Tisdag den 8 September åkte jag till göteborg för inskrivningsmöten fick träffa läkaren som skulle operera mej,narkosläkaren mfl fick reda på att dom var tvungna och öppna upp hela buken på mej alltså ett buksnitt. Skulle opereras dagen efter den 9 september så jag fick stanna på avd 68 på sahlgrenska. Skulle opereras på morgonen rullades ner till operationssalen i sjukhus sängen där träffade jag narkosläkare som förberedde mej för operation bev nersövd och när jag vaknade upp så kände jag mej groggy torr i halsen m.m Denna gången fick pappa besöka mej på uppvaket en kort stund fick ligga där i några timmar innan jag fick åka upp på avd igen. Fickkreda på vad dom har opererat bort förutom cystan så opererade dom brt ena äggstocken,blindtarmen och en fettficka.Nu skulle dom undersöka cystan under mikroskop jag skulle få svar om ca 2-3 veckor. Var inlagd på sjukhuset i 5 dagar inan jag fick åka hem. Väl hemma så fick jag hjälp med städning,matlagning,handling m.m.

 

    

Den 22 september kom samtalet från gbg ett samtal jag aldrig kommer glömma någonsin! Läkaren ringde och sa att dom har fått provsvaren från operationen nu och det var inga bra nyheter. Du måste opereras igen vi blir tvungna och ta bort den andra äggstocken också+livmodern det fanns förändringar på den anda äggstocken också cystan som dom hade opererat bort var en cancertumör. Du har drabbats av äggstockscancer. Jag blev mållös och chockad tiden stod stilla visste inte vad jag skulle känna livet tvärbromsade! Äggstockscancer! utbrast jag det drabbar ju kvinnor som är 60-70 år jag är 33!!! Jag kommer aldrig kunna bli gravid,men det har inte så stor betydelse detta handlade om min överlevnad och vill jag ha barn i framtiden så finns det andra sätt. Min andra operation var högprioriterad jag skulle opereras igen nästa vecka i gbg. Vi avslutade samtalet och då bröt jag ihop totalt och började gråta och skaka i hela kroppen. Jag ringde min bästa kompis Johanna och berättade om samtalet hon började gråta i telefon. Det var Johanna som fick ringa till mina nära och kära jag var inte talbar och orkade inte prata,den enda jag pratade med var min pappa. Dagen efter ringde jag till jobbet när jag hade lyckas smälta det lite iaf att jag faktiskt har cancer. Detta var svårt och ta in för alla i min närhet, det kändes overkligt för alla.

 

Den 28 september så var det dags för min andra operation allt skulle gå likadant till som första gången jag opererades. Denna gången så gjorde det ondare både fysiskt och psykiskt. Jag fck träffa en onkolog som berättade att jag skulle börja cellgiftsbehandling på onkologmottagningen i Skövde. Fick träffa en kurator också. Mådde väldigt dåligt på sjukhuset grät flera gånger och jag kände oro och rädsla. Jag var fuck you till allt! Jag fick lungnande tabletter så jag kunde sova ordentligt på natten och jag var spänd i hela kroppen jag kunde inte slappna av. Fick även denna gången vara inlagd i 5 dagar när jag kom hem så kändes allt ändå ok,men på natten när jag skulle sova kom tankarna och jag sov dåligt den natten. Den 8 oktober skulle jag på njurfunktionskontroll i Skövde samtidigt skulle jag besöka onkologmottagningen för information om min första behandling. Träffade min kontaktsjuksköterska Eva som gav mej lite information om biverkningar som cellgifter ger och vad jag ska tänka på. Tappa håret var ju en av biverkningarna den jobbigaste enligt mej jag har haft långt hår hela mitt liv håret är ju en del av mej visst det växer ut igen när behandlingen är slut men det är jobbigt ändå. Mitt immunförsvar kommer försämras,stickningar och domningar i fötterna och händerna,illamående m.m. Min pappa var med på besöket för all den informationen kunde jag int ta in själv och så var han med som stöd.Jag fick en remiss för och gå och prova ut en peruk och en massa information om cytostatika behandling i pappersform.

 

Den 14 oktober gjorde jag min första cellgifsbehandling jag var lite nervös men det gick bra det blev en hel dag på sjukhset. Dom ger cellgifterna sakta den första och andra behandlingen. Imorgon har det gått 1 vecka sen jag gjorde min första behandling av sex stycken min sista blir i Januari. Jag har varit och provat ut 2 st peruker dom ser likadana ut ska hämta dom på fredag har ju stylat dom själv riktigt fina är dom ser ut som mitt eget hår,men samtidigt så finns tanken att det är inte mitt hår. Håret har jag inte tappat än skulle ta ca 14 dagar,men den dagen jag blir tvungen och raka av håret är en sorgensdag jag kommer gråta det vet jag. Jag kommer se så sjuk ut,vilket jag är iofs i början tror jag att det blir svårt för mej och se mej själv i spegeln. Jag har inga besvär med dom andra biverkningarna mer än att jag har lite värk i leder och muskler.Har ju massa mediciner hemma mot biverkningarna illamående bland annat. Samma dag fick jag ett positivt besked från min andra operation det finns inga tecken på nån kvarvarande cancer i min kropp eller tumörutväxt! Äntligen fick jag ett positivt besked det har jag inte fått på typ 2 månader. Vilken LYCKA OCH LÄTTNAD!! Nu ska jag kämpa fram tills januari och då hoppas jag att jag är cancerfri!! Och att cellgifterna har gjort sitt jobb för allt jag vill nu är och få bli frisk igen.

 

Nu när jag har fått diagnosen äggstockscancer så inser jag hur skört livet kan vara mitt liv vändes upp och ner bara sådär från ingenstans. Ändå finns det dom som har det värre än mej. Att ha cancer är en ständig kamp som är både fysiskt och psykiskt påfrestade. Jag är ständigt trött trots att jag har sovit och jag är sååå trött på och vara trött. Man ska röra på sej mkt även när man har cancer i den mån man orkar och klarar av och det gör jag men jag blir så trött fort. Jag blir anfådd bara när jag är ute på en promenad och det har aldrig hänt förut jag känner inte igen mej själv längre det är som om någon har tagit över min kropp och denna någon är cancer. Jag längtar tills den dagen jag får börja jobba,tills jag kan gå promenader i rask takt som jag brukar,spela fotboll m.m. Min kamp mot cancern fortsätter!